This blogpost will be in Swedish, mostly because I can't translate some of the medical terms. If you can't read English. Ha ha! No.. But .. Try Google translate or something..  :)

För ungefär en och en halv månad sedan så svullnade mitt tandkött upp runt min vänstra visdomstand. Jaja, samma som alltid, jag blir tydligen smartare ( aka. Den växer lite till.. ). Men tji fick jag, den svullnade mer och mer och gjorde förbannat ont. Så ont att jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet eller något annat överhuvudtaget. Ringde tandläkaren som petade lite på den ( aj ) och berättade sen att den var inflammerad eller liknande, sprutade in något i tanden ( fråga mig inte vad.. ) och gav mig recept på 1g Kåvepenin att ta i 10 dagar.

Jag älskar stora tabletter.. Inte.

Speciellt inte eftersom jag har superkänsliga halsmandlar som tjurade rejält under dessa tio dagar genom att svullna upp litegrann.

10 dagar har gått, fortfarande lite svullet och ena halsmandeln vill inte riktigt ge med sig. Tillbaka till tandläkaren som konstaterar att ja, det kommer fortfarande lite var när hon petar på den ( aj ). Spruta in lite till ( massa.. ) och sen recept på 1g Kåvepenin igen ( denna gången ber jag faktiskt om 500g tabletter, för halsmandelarnas skull ) och 400g Flagyl. Tackar så mycket och går därifrån, nu med en jävla massa tabletter att ta.

Var hos tandläkaren på tisdagen, onsdagen hade jag feber och stannade hemma från jobbet, torsdagen tvingar jag migsjälv till jobbet för att göra truckprov och blir där mellan 9-17.30. Superdopad. Men är den enda som får alla rätt på det skriftliga provet ( Tjoho! ). Superdopad som sagt. Kommer hem på kvällen helt däckad och får en feber som bara stiger, ipren hjälper inte för fem öre. Flagyl har inga roliga biverkningar heller. En av dom är att den sänker antalet vita blodkroppar.  Så det är bara till att ringa sjukvårdsupplysningens om ber mig att gå till läkaren morgonen efter om jag fortfarande har feber.

Vilket jag självklart har. Ringa läkaren, får en tid sent på eftermiddagen ( tack för den.. ). Hela dagen innan läkaren spenderas i sängen drickandes vatten och sovandes. Sen ner till läkaren. Läkaren tycker väl att det inte va bra, men det ordnar sig. Bort för att ta blodprov och när provsvaren kommer och det visar sig att jag har en sänka på 18,9 ( normalt är under tio tror jag ). 18,9 är helt normalt om du har en infektion i kroppen, inte när du har gått på penicillin så länge som jag hade dock. Läkaren lite mer allvarlig. Läkaren pratar med käkkirurgen på länssjukhuset, sen får jag prata med honom, sen pratar läkaren med öron näsa hals mottagningen på länssjukhuset och ville egentligen skicka dit mig men icke. Istället så ger dom mig Dalacin, en antibiotika ( tror jag ) som är lika bra som att få det intravenöst ( alltså rakt in i blodet.. ) och jag får maxdosen.

Man vet att man får bra grejor och mycket av dom bra grejorna när Apotekaren reagerar när man plockar ut det..

Den roliga twisten i det hela är att natten mellan lördag och söndagen så skulle jag åka iväg till Turkiet - Alanya i två veckor.  Jag va Inte speciellt sugen på det på fredagen men då jag sakta blev bättre med Dalacinet så bestämmer jag mig för att ändå åka.  Tack och lov för det. Dalacinet gör att jag blir frisk på de sju dagarna jag ska ta det. Jag får dock bara dricka vatten, men vad gör det när man är i underbara underbara Alanya? Söndagen börjar jag dricka lite smått, måndagen dricker jag lite mer och tisdagen lite till. Onsdagen bestämmer jag ska vara en vit dag då jag inte behöver chocka kroppen alltför mkt. Torsdagen vaknar jag upp med svullna mandlar. Igen. Mandlar stora som .. jag vet inte vad.. Skitsur. Förbannad. Ledsen.  Bara till att knapra ipren för att hålla febern nere ( i sisådär 45 grader i solen. mmm.. ) och spenderade halva fredagen på hotellrummet och sov för att låta kroppen vila.  Jag vet hur jag ska hantera mina halsmandlar då jag har haft problem med dom sedan jag var 19. Så dom va inte jättejobbiga, men jag va inte frisk heller under dessa dagarna.

Hem igen på söndagen, till jobbet på måndagen till ett jobb som inte är så glada över att jag är sjuk igen ( för jag var ju verkligen det.. ehh ) och ringde läkaren igen för en tid på onsdagen.  Han vet inte vad det är, ingen feber eller något heller ( för nu har det gått ett par dagar, jag har vanligtvis bara feber i två-tre dagar när dom svullnar upp ) men han vill inte ge mig mer piller, och det vill jag inte heller ha. Han skriver ut lite bricanyl och pulmicort för att se om det hjälper då det har hjälpt lite innan.  Jag jobbar onsd-fredag. Lördag söndag skulle spenderas i kassan, men lördagen så höll jag på att svimma i kassan. Hem igen, sjukskriven. Hemma ett par dagar till för att se om det går över, det gör det inte. Tillbaka till läkaren på tisdagen. Blir sjukskriven veckan ut för att se om det blir bättre av vila. Tråkigt nog så godkänns inte halsont som orsak hos försäkringskassan, annars hade jag nog fått vara hemma längre. Idag är det fredag. Vaknade imorse av att halsen gjorde ont som in i .. och den blir bara sämre ju längre dagen går. Nu på kvällen så har jag helst lust att skrika, svära och gråta var gång jag måste svälja. Ringde öron näsa hals kliniken runt elvatiden då jag vaknade, bara för att upptäcka att i vanliga fall har dom telefontid till 14.30. Utom fredagar ( såklart ) då som stänger 10.30...

Underbart.

På måndag måste jag tillbaka till jobbet.

På måndag ska jag ringa öron näsa hals kliniken och be dom lägga på ett jävla kol på min remiss. Jag vill ha ut mandlarna nu! Jag vill kunna jobba ordentligt, börja träna igen och kunna andas utan att dra i mig bricanyl.

Ibland så är livet förjävligt.

Bah bah dubbelbah!

I princip fem veckor av konstant krånglande av halsmandlarna.

Och dom har varit överjävliga sedan december.

Innan dess har jag kunnat överleva.

Nu vill Jag bara bli av med dom.

Nu .. Nu .. Nu!

(Kan vara eventuella felstavningar på mediciner och liknande.. Vilket jag skiter fullkomligt i )