Me, myself and I

I wish I could tell you that I'm strong and live an exciting life just like Buffy the vampire slayer , and that I'm just as smart as the people on CSI and that I look like Cameron Diaz.

I'm sorry, but I'm just a normal girl. I was born in september 1985 in a small town in Sweden. I work part-time in a supermarket , It's not the best job in the world, or what I want to do the rest of my life, but it gives me money and something to do while I wait until I can start my education. I'm applying for the education next year and then I need to keep my fingers crossed. 200 applied this year ( I didn't since I didn't know that the started this one again ).  I'm working out when I have the health for it, I had a inflammation in my Achilles' tendon and then my back got affected by the pain in my achilles' tendon. So I've been in pain since march. The pain in the back has been cured by visiting a chiropractor and a friend of mine gave me massage.

I sit quite often by the computer, surfin the web, reading some blogs, google stuff or watching movies or TV-series. Since I have a terrible memory I keep forgetting when they're on, or I'm working when they're on or I discover a serie in the middle of the season, so sometime I download them instead. I like watching Buffy the Vampire slayer, CSI: Las Vegas and Miami, Angel, The simpsons, House, Grey's Anatomy, Futurama and Paranormal state.

Strange mix isn't it? Well. Perhaps I'm not a normal girl. I'm not a girly girl, I'm somewhere between a girl and a tom-boy. Hard to explain but I'm the kind of person that wont change who I am just because someone else wants me to. 



If you have any questions or want to contact me use [email protected] .





 
This is supposed to be a swedish/english blog but mostly english entries.




The restart

Efter att ha misslyckats totalt med min gå-ner-i-vikt-blogg, jag glömmer, jag förtränger och jag orkar inte skriva ner allt, så har jag bestämt mig för att börja om på nytt, med något annat.  Jag har redan en blogg, en såndär-blogg-som-börjar-bra-men-sedan-spårar-ut-eller-din-sambos-systrar-börjar-läsa-den ( Ja jag älskar att binda ihop ord med bindestreck för att vara övertydlig. ). Det gååår inte att vara sådär brutalärlig om livet när hälften av alla som läser faktiskt känner dig personligt..


Denna blogg ska vara (till skillnad från min andra gosiga personliga blogg) vara:

Anyonym
Brutalärlig
Humoristisk ( jag försöker alltid, misslyckas oftast)
Seriös ( Haha, who am I kidding? )

Jag ger upp. Jag vet inte vad det här är för blogg egentligen, men den kommer för det mesta bestå av engelska inlägg.

Fuck it. Den blir som den blir.




Vem är jag då?
Säg det.
Än har jag inte lyckats ta reda på exakt vem jag är. Jag saknar dock henne. Hon som jag var för några år sedan. Den där glada, fjantiga tjejen med obegränsad livsglädje. Hon som sjöng, kanske inte jättebra, men från hjärtat. Hon som dansade, hon kanske slog sig under tiden, men hon älskade det ändå. Hon som alltid hade tid till alla andra, och som andra hade tid för. Hon som tog dag som den kom, även om hon planerade framåt.
Vart tog hon vägen tro? Försvann hon med all skit som hänt henne sedan dess? Eller började hon försvinna när hon inte var lycklig längre?
Lycklig förresten, var är det? Trygghet? Det var längesedan.
Jag säger inte att jag mår bra, men jag säger inte att jag mår dåligt.
Jag balanserar, på en tråd, som sakta men säkert blir en bräda, en brygga, en borg.
Jag klarar mig, gör du?







RSS 2.0